Denna sida är så lång att det kanske kan vara
idé att läsa den off-line, dvs stänga modemför-
bindelsen innan du läser den...
Kvinnomaktutredningen
Kvinnomaktutredningen har haft Kristina Persson
(landshövding i Jämtlands län) som utredningsledare.
Hon har själv arbetat mycket med arbetslivet i sitt eget
län, ofta i samarbete med Tröndelag fylke i Norge. Här
uppe går kommunikationerna ofta i öst-västlig riktning
istället för det vanligare nord-sydliga. Ibland har denna
energiska person också blivit kritiserad för sina ovanliga
metoder...
Kvinnomaktutredningen är nu färdig sedan en tid tillbaka. Den består av hela 13 delar.
Det är fråga om en omfattande utredning, gjord av flera departement. Själv var jag den 8 mars 1998 på Kungliga biblioteket för att höra en närmare redogörelse. Arrangemanget var ordnat av stiftelsen Kvinnor Kan.
I estraddiskussionen deltog journalisten Karin Alfredsson och forskarna Anita Nyberg och Elisabeth Sundin.
Hur ser samhället ut i genusperspektiv?
Samhället är inte jämställt, konstaterade man. Arbetsledarformerna är inte rationella. Vill man ha högre lön får man det lättast genom könsbyte! Den offentliga sektorn (som man kunde tro skulle vara långt framme i utvecklingen mot jämställdhet) är i själva verket en hämsko.
Det ekonomiska oberoendet är olika för kvinnor och män. De kvinnor man just här avser är de som är oberoende av män. Det beror på vad man tar med i jämförelsen. Formellt borde det inte vara nån skillnad. Men tar man hela det sociala sammanhanget blir det skillnader.
Hur stor andel kvinnor är då oberoende? Idag ligger siffran på ca 20%, för 25 år sedan var den ca 10%. Det har alltså skett förändringar såtillvida. Löneutvecklingen har varit positiv för kvinnor, relativt sett så har männens löner sjunkit, medan kvinnornas stigit. Det vill säga bådas löner har stigit, men med olika hastighet. Kvinnorna ligger dock fortfarande lägre än männen i årsinkomst. För närvarande ligger de i snitt ca 60 000 kr lägre än männen.
Andelen kvinnor som är sysselsatta i förvärvslivet ligger omkring 70%. Kvinnorna har gjort vissa inbrytningar på männens områden så att man numera ser flera kvinnor som är t ex brevbärare, bilmekaniker eller akademiker. I den offentliga sektorn arbetar flera kvinnor än män. Det betyder att den offentliga sektorn kan sägas vara en kvinnosektor, medan samma sak inte alls gäller i den privata. Där dominerar männen, precis som tidigare. I själva verket är förändringarna här små.
Ekonomin baserar sig förstås inte bara på lönen. En mycket stor andel beror på offentliga transfereringar, 30-40%. Exempel på sådana är bostadsbidrag, barnbidrag, sjukkasseersättningar osv. Detta innebär att staten har en sorts ekonomisk makt via socialdepartementet - dess inverkan i hela befolkningen är stor.
Hur är det då med kvinnor på högre poster? Några belysande siffror: Av 229 st verkställande direktörer i det privata näringslivet fann man bara 1 (en) kvinna. Detta är en förvånansvärt dålig siffra, också om man ser det internationellt. I USA och Storbrittannien är den betydligt högre. Ser man däremot till kvinnor i politiken har Sverige högre siffror än USA och Storbrittannien. I den akademiska världen ser man att 7% av professorerna är kvinnor. Bland cheftjänstemännen i offentligeheten finns nästan inga kvinnor alls, det är på lägre nivåer de återfinns.
Vad gör man nu åt detta? Vad gäller kvinnliga professorer har man diskuterat positiv särbehandling eller särskilda kvinnliga professurer. Detta är kontroversiellt. Man kan förstås tänkas sig att påverka genom opinionsbildning. Lagstiftning av något slag kanske kan tänkas.
Hushållsarbetet är ungefär som på 80-talet. Numera bråkar man dock mera om hur arbetet ska fördelas. Skilsmässorna ökar, särskilt när barnen blivit ca 2 år och mamman åter är i arbete, eller om kvinnan tar större ansvar (i arbetet, förmodar jag). Lösningen kan vara att kvinnor minskar sitt hushållsarbete, vilket tycks lättare än att få män att öka sin del. Hur det nu ska gå till. Man kan kanske dela bättre på föräldraledigheten. Ett förslag vore att ge män 90% ersättning och kvinnor lägre (!). Detta förstås för att få männen i större utsträckning att vara föräldralediga. Ett annat tänkbart sätt kanske är att kvotera föräldraledigheten.
Lite om löner. Skillnaderna mellan könen är ungefär på samma nivå som i början av 80-talet. De totala skillnaderna är dock större än löneskillnaderna. Männen har mera förmåner än kvinnorna. Exempelvis så är 90% av dem som har tjänstebilar män.
Mål, sett ur kvinnomaktutredningens perspektiv, är
att män tar större socialt ansvar,
att kvinnor får samma löner och
att kvinnor finns bättre representerade i alla delar av samhället.
Synpunkter och förslag
De fakta som kommit in via kvinnomaktutredningen ger naturligtvis upphov till en hel del frågor och förslag om tänkbara åtgärder.
Vi är ju formellt lika i exempelvis val och när det gäller den makt ett aktieinnehav ger. Ingendera gör åtskillnad mellan kvinnor och män. Annars så har det ju visat sig att makten inte är lika. Kanske är det så att kvinnor skapar sina egna kriterier (på hur de vill värdera samhälle, karriär etc - så fattar jag i varje fall uttalandet). Svårt att hitta exemplen på detta.
Offentliga sektorn. "Det händer så mycket", säger man. Kvinnor finns det gott om offentliga sektorn, men i hur hög grad bestämmer de? Något som är genuint nytt i den offentliga sektorn är marknadstänkandet. Betyder möjligen det att den offentliga sektorn håller på att maskuliniseras? Det är ju en stor principiell skillnad mellan den offentliga och den privata sektorn. Arbetet i den offentliga sektorn går ut på att vårda och hushålla (väsentligen med en given summa pengar) medan arbetet i den privata sektorn däremot går ut på att sälja och att utvidga verksamheten (för att åstadkomma en allt större ekonomisk vinst).
Ett exempel på de frågor som uppstår är denna: Varför går bara 10% av föräldraledigheten till män? Det är när det gäller att uppifrån styra i samhället som implementeringsproblem uppstår. Det vill säga att när samhället vill genomföra (implementera) förändringar för sina medborgare så finns det alltid olika aktörer på väg genom de olika nivåerna ner till medborgarna. Dessa aktörer kan mycket väl ha egna önskemål som gör att resultatet kanske inte riktigt blir det man tänkt sig. Vad är det som spelar in? Är det kulturen? Eller faktorer som genusordning, kompetens eller hierarki? I exemplet ovan är det alltså inte tillräckligt med att föräldraledigheten också finns tillgänglig för män, det leder inte automatiskt till att föräldrarna delar lika på den.
Kan man göra någon form av motstånd för att åstadkomma en bättre jämlikhet? Motstånd kan alla gör på något sätt, men mot vad ska man i så fall göra motstånd? Hur kan vi använda kvinnomaktutredningen?
Man behöver en god statistik. Det är inte alltid så väl beställt med sådant som man skulle kunna tro. Ibland är statistiken ofullständig på så sätt att det inte går att urskilja olika kategorier från varandra (t ex våldsbrott, våld mot kvinnor). Det händer också att statistiken ändras i sin utformning så att det blir svårt att jämföra olika år med varandra. Vad kvinnomaktutredningen beträffar, så har man därför i den blivit tvungen att starta i stort sett från grunden.
Nu är kvinnors löner i snitt 80% av männens i jämförbara arbeten. Löneskillnaderna förefaller bestå av följande faktorer:
1) en objektiv del: utbildning, arbetsmiljö etc
2) en oförklarad del: diskriminering
3) mans- respektive kvinnodominerade yrken (det finns alltså en s k "kvinnlig faktor" som sänker lönen)
Förslag: Man kan tänka sig att hjälpa till vid lokala löneavtal med värdering via ett partsgemensamt organ. I något avseende kanske detta liknar privatrådgivaren eller företagsrådgivaren på en bank.
Förslag: Kartläggning. Företag tycks inte själva ha någon riktig koll på jämställdhetsförhållandena. Eventuellt behövs en ändring i jämställdhetslagen för detta.
Förslag: Granska hur olika beslut kommer att påverka kvinnor och män.
Förslag: Någon form av jämställdhetsmärkning av företag. Detta skulle också kunna appliceras på kommuner eller regioner (även om kraven delvis måste bli annorlunda). Också på skolor och högskolor skulle märkningen kunna tillämpas.
Förslag: Jämställdhet är inte bara fråga om värderingar. Kunskaper är också nödvändiga. Man behöver alltså också forska i området.
Förslag: En parlamentarisk utredning om "De stor frågorna":vård, arbete, välfärd etc.
Jag tycker att man i detta omfattande arbete varit rätt sparsam med sina slutsatser. I estraddebatten kom inget fram om hur arbetet i hemmet ska hanteras. Detta arbete blir i regel ett andra (kvälls-) arbete för kvinnan. Arbetet är oavlönat, till stora delar osynligt och ingår inte i bruttonationalprodukten (BNP).Den s k pigdebatten berördes alltså aldrig. Inte heller nämndes något om förkortning av arbetstiden.
Det finns säkert ett stort behov att få hushållsarbete och liknande utfört av andra. En del av debatten om detta har innefattat en rädsla för att bygga in nya klassmotsättningar i samhället. Mellan de som har råd och de som inte har det (när det gäller att betala för sådana tjänster). Frågan har också varit om samhället på något sätt ska subventionera detta eller inte. Slutligen har ordet piga också väckt ont blod. Jag har ofta funderat över detta och kan tänka mig att använda precis detta praktiska ord, men i så fall ge det en ny och värdigare innebörd! Och i mitt tänkande finns det också herrpigor (det ordet har jag själv hittat på).
Det förefaller mig också märkligt att arbetstiden inte har minskats mera. Det sägs att produktionen per person numera är omkring 10 gånger så stor som den var vid början av seklet. Det är också märkligt att framsteg lett till stora problem på arbetsmarknaden, så att somliga arbetar för mycket och andra för litet eller inte har något arbete alls. Man klarar tydligen inte att dela på resurserna i samhället. Detta riskerar också att påverka kvinnorna. De mera konservativa krafterna i samhället (eller de alltför mycket ekonomiskt fixerade) vill ibland se kvinnorna som en flexibel del av arbetskraften, som kan gå tillbaka till hemmen i de tider då efterfrågan på arbetskraft minskar. En katastrof ur jämlikhetssynpunkt.
Sen finns också etiska problem. För några år sedan förekom uppgifter om "babykontrakt". Arbetsgivare var obenägna att anställa kvinnor om de väntade barn. Helst ville de åstadkomma någon form av överenskommelse, så att barnledighet inte skulle komma att störa arbetsförhållandena. Många kvinnor blev upprörda när de vid anställningsintervjuer fick frågor av detta slag.
De ekonomiska förhållandena i hemmet och den patriarkala synen på förhållandena mellan man och kvinna har, som jag ser det, gjort att endast en liten del av föräldraledigheten tas av papporna. Och ju högre upp i karriären desto påtagligare blir argumentet att han är 'oumbärlig' på jobbet. Blir det sen schismer i hemmet under småbarnstiden så är det inte ovanligt att papporna arbetar som mest övertid just under denna period.
Det saknas någon form av etiskt ställningstagande inför det faktum att vi reproducerar oss och tar hand om våra barn. Mig förefaller det som om männen behöver en lagtext i ryggen för att kunna ta ut en betydligt större del av föräldraledigheten. Lagtexten skulle i första hand vara ett stöd för mannen gentemot arbetsgivaren (om detta nu inte bara leder till babykontrakt för män också).
Lagtext i ryggen behöver också jämställdhetsombudsmannen. Det ser bra ut att det finns en jämställdhetslag, men i själva verket är lagen ganska tunn och har kommit fram efter ett antal misslyckade föredragningar i riksdagen. Alltför många fall av trakasserier på arbetsplatser har måst släppas igenom utan att kunna gå till domstol. Man har sett detta som en förhandlingsfråga mellan fack och arbetsgivare och då har det på sin höjd kommit upp i arbetsdomstolen. Den trakasserade kvinnan har inte ens formellt fått rätten att återgå till sitt arbete, utan istället behandlats på det 'billigare' sättet: att få ett avgångsvederlag, eventuellt efter en direkt överenskomelse utan någon rättslig prövning alls. Att inte ens formellt återfå rätten till sitt arbete anser jag vara ovärdigt ett rättssamhälle. JämO är för närvarande Lena Svenaeus.
Marknadstänkandet kan kritiseras. Som jag ser det finns det åtminstone två aspekter på detta. Dels har samhället (ofta kommuner) tenderat att sälja ut sin affärsdrivande verksamhet. Begreppet Statens affärsdrivande verk tycks helt ha försvunnit ur samhällsmedvetandet. Även om de affärsdrivande verken hade sina nackdelar så ligger ändå något bra i själva ändamålet med dem: att ge medborgarna grundläggande tjänster till låga priser, priser som gäller även dem som annars skulle få stora kostnader (t ex elektrisk ström, telefon eller postbefodran i glesbygder). Nu har marknadstänkandet satt upp barriärer mellan medborgarna även om de också i vissa fall pressat prisnivåer (ibland på bekostnad av kvalitén i tjänsterna).
En annan aspekt är det som man kanske kan kalla de inre transfereringarna: det faktum att affärsverksamhet bedrivs internt, t ex mellan vårdavdelningar på ett och samma sjukhus. Ännu värre kan det bli när det gäller avdelningar på sjukhus i olika landsting. Detta leder ofta till ojämnhet i vårdköer, bristande rehabilitering (om denna finns på annan ort) och till att vissa vårddiscipliner 'lönar sig' medan andra går i förlust. Detta är bara, såvitt jag kan se, att sätta upp onödiga och hindrande staket. Även om det till en början skulle leda till ett effektivare arbete! Detta påverkar kvinnor. Det är i hög grad kvinnorna som bär upp den tyngre verksamheten i vården!
En tredje aspekt är den offentliga insynen. Det är osäkert vilket rättsläge som ibland råder beträffande offentlighet när t ex en kommunal verksamhet har privatiserats. I regel blir insynen noll. Ur kvinnosynpunkt verkar det dessutom som om detta också leder till den grabbkultur (maskulinisering) som ofta återfinns i privata näringslivet.
(© Bengt Eurenius, 1998)
------------
Kvinnomaktutredningen (Statens offentliga utredningar):
Detta är de delar jag hittills lyckats hitta. De som är märkta med * finns att hämta på Nätet (från Information Rosenbad)
SOU 1997:83 * Om makt och kön
SOU 1997:87 Kvinnor män och inkomster
SOU 1997:113 Mot halva makten
SOU 1997:114 Styrsystem och jämställdhet
SOU 1997:115 * Ljusnande framtid eller ett långt farväl?
SOU 1997:135 Ledare, makt och kön
SOU 1997:136 Kvinnor och mäns löner
SOU 1997:137 Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden
SOU 199?:?? Familj, makt och jämställdhet .
SOU 199?:?? Hemmet, barnen och makten - förhandlingar om arbete och pengar i familjen.
(fattas tre delar, hoppas kunna komplettera listan. Delarna finns också att köpa hos Fritzes bokhandel i Stockholm)