John möter Harriet

Vi förflyttar oss till det tidiga artonhundratalets England. John är kanske mera känd under sitt andra förnamn, men det bryr vi oss just nu inte om. Det brukar framhållas att han började undervisas i grekiska redan i treårsåldern, att han inte började med latin "förrän" han var åtta år och att han läste matematik, främst aritmetik och Euklides geometri. Det var fråga om en intellektuell drillning från faderns sida. Kanske hade denne tänkt sig sonen som en värdig efterföljare inte bara till sig själv utan även till sin gode vän Jeremy Bentham som bl a ville reformera strafflagen i England.

Sonen studerade vid universitetet och tog senare anställning i Ostindiska kompaniet, precis som fadern. Den intellektuella uppfostran John hade fått verkar inte ha lämnat särskilt mycket utrymme för hans egen personliga utveckling. Att han fick en kris i tjugoårsåldern är kanske därför inte överraskande. Han blev plötsligt medveten om att hans uppfostran varit mycket ensidig och tänkte att hans förmåga till känslomässig inlevelse måtte vara alldeles otillräcklig.

Harriet var gift med en köpman och hade två barn. Fick senare ytterligare ett. Hur John mötte Harriet vet jag inte, men gissar att de presenterades för varandra i något sällskapligt sammanhang. Inte heller sägs mycket om de bådas samvaro under de följande åren, bara att de gifte sig när Harriets man hade dött.

Det är mer än troligt att John påverkades åtskilligt av Harriet när han utvecklade sina politiska idéer. Deras förhållande innehöll åtskilligt av intellektuella diskussioner. Den enda skrift jag tänker nämna här heter "The Subjection of Women" (Kvinnors underkastelse) (1869). Den finns att läsa på Nätet. Den man jag här kallat John var John Stuart Mill och Harriet hette Taylor i efternamn. Mill är känd för sina liberala ekonomiska teorier och för det som ibland kallas nyttoprincipen, ibland formulerad som den största möjliga lyckan till största möjliga antalet människor.

The Subjection of Women är en intressant läsning till och med på 1990-talet.

Kvinnor är inte av någon annorlunda eller sämre natur än män:

"What is now called the nature of women is an eminently artificial thing--the result of forced repression in some directions, unnatural stimulation in others. It may be asserted without scruple, that no other class of dependents have had their character so entirely distorted from its natural proportions by their relation with their masters;..."

"The subjection of women to men being a universal custom, any departure from it quite naturally appears unnatural."

"They are so far in a position different from all other subject classes, that their masters require something more from them than actual service. Men do not want solely the obedience of women, they want their sentiments. All men, except the most brutish, desire to have, in the woman most nearly connected with them, not a forced slave but a willing one, not a slave merely, but a favourite."

"All women are brought up from the very earliest years in the belief that their ideal of character is the very opposite to that of men; not self-will, and government by self-control, but submission, and yielding to the control of others. All the moralities tell them that it is the duty of women, and all the current sentimentalities that it is their nature, to live for others; to make complete abnegation of themselves, and to have no life but in their affections"

Mill går till hårt angrepp mot varje form av kvinnlig underkastelse och jämför denna med slavhandel. De lagar som skilde kvinnor och män åt i fråga om rättigheter var inget annat än en legalisering av den starkes förtryck av den svage. Den starke finner alltid vägar att se sin makt som berättigad och helt skild från vad andra skulle kalla förtryck.

"But was there ever any domination which did not appear natural to those who possessed it? There was a time when the division of mankind into two classes, a small one of masters and a numerous one of slaves, appeared, even to the most cultivated minds, to be natural, and the only natural, condition of the human race."

Vanan hade ett avgörande inflytande:

"Nothing so much astonishes the people of distant parts of the world, when they first learn anything about England, as to be told that it is under a queen; the thing seems to them so unnatural as to be almost incredible. To Englishmen this does not seem in the least degree unnatural, because they are used to it; but they do feel it unnatural that women should be soldiers or Members of Parliament."

Han ansåg också att kända män ofta framkastade idéer som sina egna när det i själva verket varit kvinnor som haft den ursprungliga idén.

Citaten ovan kan förefalla hårdföra. Det är 1800-talets samhälle som avses. J S Mill kan också kosta på sig att polemisera hårt (förhållandena var annorlunda t ex för Mary Wollstonecraft). "The Subjection of Women" är en intressant läsning, särskilt om man menar att det som sägs fortfarande kan kännas igen.