Hildegard av Bingen (1098-1179)

Hildegard av Bingen är känd som en i alla avseenden ovanlig person med mycket hög integritet och har på senare tid blivit betraktad som en feministisk förgrundsgestalt. Orsakerna till detta är intressanta ur feministisk synvinkel. Det har mycket att göra med kvinnors möjligheter på hennes tid att vara självständiga och få utbildning...

KORT BIOGRAFI
Hildegard föddes 1098 som det tionde barnet i en adelsfamilj i Bermersheim (i Rhenlandet). Vid åtta års ålder sändes hon av sin far till benediktinerklostret i Disibodenberg. Hon fick sin undervisning av abbedissan Jutta av Sponheim i att läsa och skriva, men också i liturgi och sång. Hon efterträdde Jutta som ledare för klostret efter dennas död.

Hildegard hade haft religiösa uppenbarelser redan vid fem års ålder, men berättade inte om dem förrän hon blivit vuxen. Hon förblev hela livet trogen dessa uppenbarelser. Vid de tillfällen då hon inte lyckades genomföra det som uppenbarelserna visade på, så blev hon allvarligt sjuk.

År 1148 fick hon uppenbarelsen att grunda ett nytt kloster, men nekades detta av abboten Kuno av Disibodenberg, vilket fick till följd att hon blev sjuk. Abboten gav så småningom med sig och Hildegard kunde ett par år senare slå sig ner i sitt nya kloster i Rupertsberg (vilket ligger i närheten av Bingen). Senare grundade hon ytterligare ett kloster i Eibingen och blev alltså överhuvud för två kloster. Hon lyckades hålla sig undan inflytandet från abboten Kuno och godkände bara ärkebiskopen i Mainz som sin överordnade. Hon garanterades i senare ofärdstider också skydd av den romerske kejsaren Fredrik av Barbarossa.

Hildegard blev känd för sina uppenbarelser, men också för sin starka vilja. Hon hade bl a lovat en adelsman som var donator till hennes kloster en kristlig begravning innanför klostret Rupertsbergs murar. Adelsmannen hade blivit utesluten av kyrkan (exkommunicerad) och skulle därför begravas utanför vigd jord. Hildegard hotades med att själv bli utan kyrkans sakrament vid sin egen död, men stod på sig. Så småningom beslutade ärkebiskopen att ge med sig på grund av Hildegards teologiska argument. Sex månader före hennes död.

EN LITEN KVINNOHISTORISK DISSEKTION
Det finns en hel del synpunkter på Hildegard av Bingen som är kvinnohistoriskt intressanta.

Kvinnors möjligheter till utbildning:
Det fanns få möjligheter för kvinnor att få utbildning. Först under mitten eller senare delen av 1800-talet började det komma genomgripande förändringar. Under medeltiden fanns så gott som enbart klostren att tillgå - för döttrar i välbärgade familjer. Alternativet var att ha en guvernant i familjen. Oftast undervisades kvinnor i typiska kvinnogöromål. Det fanns ett fåtal undantag där pojkar och flickor fick samma undervisning, oftast vid hoven, om man trodde att det fanns risk för att flickan längre fram måste kunna efterträda pojken i fall av ofärdstider eller liknande.

Undersökningar av läskunnigheten i olika befolkningar, såväl i Europa som i Nordamerika, visar att läskunnigheten hos kvinnor alltid legat lägre fram tills dess att befolkningarnas läskunnighet varit så gott som hundraprocentig, vilket betyder det sena artonhundratalet eller en bit in på nittonhundratalet.

Nunneklostrens antal ökade dramatiskt redan på 600-talet. På nunneklostren undervisades kvinnor av andra kvinnor. Klostren måste också i hög grad kunna försörja sig själva. Undervisningen fick därför både en sakral och en världslig del.

En anpassning till rådande manssamhälle:
Det finns många kvinnliga mystiker under medeltiden. I de skrifter som finns efterlämnade kan man se en sorts anpassning till manssamhällets normer och åsikter. I inledningen till sina texter är kvinnorna därför mycket ödmjuka och framställer sig själva närmast som t ex förmedlare av gudomlig inspiration. De rådande åsikterna i samhället var att kvinnor hade ett lägre intellekt, deras hjärna var inte avsedd för teoretiskt eller filosofiskt tänkande. Det ansågs i regel mindre nödvändigt att de lärde sig läsa och skriva, möjligen då att hjälpligt kunna läsa. Många kvinnor blev misstänkta för att ha tagit emot och vidarebefordrat texter som någon man författat! En man som själv var trubadur kunde slippa konkurrens genom att förbjuda sin hustru att ägna sig åt sång och komposition. Det finns liknande exempel från 1900-talet också!

I den egentligen texten var kvinnorna inte nödvändigtvis så ödmjuka längre. Hildegard av Bingen tillhörde dem som med kraft hävdade sina åsikter. Så var det också med hennes uppenbarelser. Och omvärlden lät sig ofta övertygas. Hennes skrifter, uppenbarelser och sånger blev kända över hela Europa.

Att avstå från man och barn:
Den kvinna som under medeltiden (och även senare) ville skaffa sig en utbildning fick inte bara vara beredd på att kämpa för sin självständighet. Hon blev också tvungen att avstå att bilda egen familj. En hustrus plikter gentemot man och barn kunde i regel inte kombineras med en den självständighet som fordrades för att kunna få en utbildning. Varken på grund av tid eller på grund av patriarkala åsikter om kvinnans plats i hemmet och samhället.

För den obemedlade var i regel alla vägar stängda:
Det var så gott som alltid kvinnor från förmögna familjer som fick chansen att lära sig läsa. Utöver detta bara den obemedlade som genom sina ovanliga talanger kunde få någon mecenats hjälp. Naturligtvis var detta synnerligen ovanligt. Både män och kvinnor förblev illitterata långt in i artonhundratalet om de kom från fattiga familjer.

SKRIFTER
Scivias
Boken om hennes uppenbarelser

Liber Vitae Meritorum
Boken om livets belöningar

Liber Divinorum Operum
Boken om gudomliga handlingar (?)

Physica or Liber Simplicis Medicinae
Kroppen eller Boken om enkel medicin

Causae et Curae or Liber Compositae Medicinae
Orsak och bot eller Boken om sammansatt medicin

Ordo vitutum
(Ett teaterstycke)

Hildegard av Bingen har dessutom lämnat till eftervärlden ett stort antal böner och sånger. Hennes musik finns på CD-skivor och har blivit mycket uppskattad.

Här i Sverige (såväl som i Tyskland) kommer man under 1998 att fira 900-årsminnet av hennes födelse.

Mera att läsa om Hildegard av Bingen