Nedanstående artiklar finns i DN eller andra tidningar, eventuellt även DNet: Tyvärr kan jag inte säkert lova att artiklarna finns på DNet. Jag kan av upphovsrättsliga skäl inte heller återge dem här.
Fr 2 okt, Lö 3 okt och Må 5 okt 98: Sexhandeln (Artiklar som behandlar prostitution och sexberoende) (DN, Kultur) av Gert Svensson.
981002:"Allt fler prostituerade från öst." sidoartikel: "Hallicken tar nästan hela förtjänsten", faktarutor: "Handel med kvinnor" och "Sexköp i Europa"
981003:"Sexmissbrukande män får hjälp", sidoartikel: "Prostituerade fick fylla tomheten", faktaruta: "Prostitution"
981005:"Kränkta pojkar söker tröst i sex" och sidoartikel: "Sexköpare med olika motiv", faktaruta"Sexköpare"
Mer än var tionde man i Sverige har någon gång betalat för att få sex. De flesta sexköpen sker utomlands med övervikt för välbärgade män som reser mycket. Varannan sexköpare är (eller var) sambo eller gift. Varannan har barn etc etc.
Jag ämnar inte gå in på alla detaljer utan hänvisar istället till DNet: http://www.dn.se/sexhandeln.
Allmänna komentarer om artikelserien: Den är ingen söndagsskoleläsning (men det är tyvärr inte verkligheten heller). Det är viktigt för den som försöker sätta sig in i förhållandet mellan kvinnor och män att se männens livsvillkor och vilken roll relationer resp sexualitet spelar för dem. Även om långt ifrån alla män är sexköpare eller våldsverkare, så spelar attityder en avgörande roll i samhället. Attityder som inte delas av alla, men tyvärr tillräckligt många.
Gemensamt för de här männen är deras svaga jagbild, deras ofta svaga relationer till det motsatta könet och att sex också används som ett lugnande medel. Jag vill dock sätta ett frågetecken för det påstådda starka beroendet som den uppväxande pojken har till modern. Kanske är det sant, kanske inte, men det är lätt hänt att man försöker skuldbelägga mödrarna (vilket i andra sammanhang ofta skett).
Prostituerade kommer idag ofta från östländerna. Deras kunder återfinns i alla samhällsklasser och yrken. Kvinnorna lever ett i många hänseenden farligt liv och styrs med järnhand av en hallick någonstans i bakgrunden som tar in den ojämförligt största delen av förtjänsten.
Det kan diskuteras om kriminaliseringen av prostitution var fördelaktig eller inte. Många socialarbetare menar att kvinnorna därmed blir lämnade i sticket. I Kast-projektet i Göteborg, som beskrivs i artikelserien, ägnar man sig åt att ta kontakt med männen (sexköparna). Många har ett långvarigt beroende av stora mängder sex (sexmisbruk) både som kund och förbrukare av pornografi. Kast-projektet har visat att det för de flesta går att komma tillrätta med detta beroende. [KAST = köpare av sexuella tjänster]
Läs gärna DN artiklar och begrunda sambanden mellan det skrivna och förhållandet mellan kvinnor och män, attityder i samhället osv.
To 22 jan 98: "Begåvad, visst... men hon var ju kvinna" (DN,Kultur) av Ann-Sofie Ohlander, historiker vid Högskolan i Örebro.
Ohlander kommenterar i DN en artikel i en jubileumsskrift för Uppsala universitet till minnet av Elsa Eschelssons disputation. Elsa disputerade som första kvinna i Sverige i juridik 1897. Hon blev också docent som första kvinna i Norden.
Senare vikarierade hon som professor i civilrätt och processrätt. Redan då fick hon nästan oavbrutet ägna sig åt att författa inlagor till sitt universitet såväl som till högre instanser som universitetskansler och regering. Motståndet mot att låta en kvinna få vikariera var nästan kompakt från alla utom den egna fakulteten. När hon sedan sökte en professur i juridik blev motståndet totalt. Elsa var ekonomiskt välbeställd och kunde ha klarat sig bra även utan tjänst vid universitetet. Historien slutar med att Elsa Eschelsson tar en överdos av sömnmedel.
1909 beslutade riksdagen att kvinnor skulle ha rätt till högre ämbeten. Argumenten mot Elsa var emellertid hårda, i de mest kvinnofientliga dokument man kan tänka sig. Kvinnokönet dömdes ut. Elsa hade en gedigen och uppskattad vetenskaplig produktion bakom sig, men det hjälpte inte.
Författaren (Gunilla Strömholm) anser att Eschelsson hade 'dålig copingförmåga' (förmåga att anpassa sig till problem och göra något positivt av dem) och kritiseras av Ohlander. Hundra år senare visar det sig att det fortfarande är få kvinnliga professorer i juridik. 1967 disputerade Anna Christensen i Lund som den andra kvinnan i juridik. Den första kvinnliga professorn i ämnet kom 1986, Lotta Westerhäll (Uppsala).
Ohlander anser att fallet Eschelsson är intressant ur historisk synpunkt, särskilt med tanke på att så få kvinnliga jurister disputerat ens i nutid.
Må 12 jan 98: "kvinnor i kanonform" (DN,Kultur) av Moa Matthis.
Denna dubbeltydiga titel är artikelns rubrik. Där recenseras en bok: Anna Williams "Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet" (Gidlunds förlag). Den recenserade boken innhåller en noggrann genomgång av ett antal litteraturhistoriska verk publicerade 1916-1993. Hon räknar antalet rader och noterar värdeomdömena om olika författare och kommer fram till att ett fåtal kvinnor visserligen finns med, men även då med måttliga omdömen. Det är alltså mycket svårare för en kvinnlig författare att bli kanoniserad ('helgonförklarad') än för en manlig. Som exempel tas Selma Lagerlöf jämförd med August Strindberg. Agnes von Krusenstjerna tas också upp. Hon sägs i de klassiska litteraturhistorierna inte ha något av värde att meddela, socialt eller politiskt sett.
Min egen kommentar: Just Agnes von Krusenstjerna har för något år sedan kommit ut i två tjocka volymer (Bonniers) som ska innehålla hennes ursprungliga sju volymer (och som jag förstår Bonniers då inte ville ge ut). När hon skriver om fröknarna von Palen är hon allt annat än socialt slätstruken: i själva verket umgicks hon med mycket radikala sociala tankar i fråga om olika samlevnadsformer.
Williams kommer fram till att det verkligen behövs en kvinnors litteraturhistoria. Numera finns två sådana verk:
Kvinnornas litteraturhistoria (1981, 1983)
Nordisk kvinnolitteraturhistoria (1993, 1996)
Hon menar vidare att de inte räcker med att åstadkomma en 'kvinnlig släktkrönika' utan att det också är viktigt med dialog över gränserna mellan manligt och kvinnligt och lovordar Ebba Witt-Brattström.
En egen kommentar till: Inte bara en kvinnlig litteraturhistoria är synnerligen önskvärd utan också en kvinnornas historia i allmänhet. Den kan vara ganska svår att göra eftersom det är svårare att hitta material som underbyggnad till en god historiebeskrivning av kvinnors liv.