Vi utbytte mail och små noveller under en period. Ina Bergström, vars berättelse ni ser här nedan visade sig ha en knivskarp penna. En dag bad hon mig om ett uppslag, så att hon kunde komma igång och skriva. "Skriv om Alyssia, tyckte jag. Jag vet inte riktigt vad som händer, men hon är gammal och jag tror att hon på något sätt sitter och tänker över händelserna i sitt liv...". Och Ina skrev. Men det blev något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Och en dag talade hon om att hon bestämt sig för att sända in den som sitt bidrag till en novelltävling...970305:
Berättelsen om Alyssia
Detta är berättelsen om Alyssia, en av de mycket bra texter Ina skrivit. Den återges här med välvilligt medgivande från tidskriften Öppen Scen, den tidskrift som gav förstapris för berättelsen. Alyssia kom ut i Öppen Scen nr 1, 1997 (970401). Du kan läsa lite om Öppen Scen nedan.
Alyssia - hon sitter i en källare. Gud vet vad hon gör där. Förmodligen har hon förlorat sitt förstånd. Hon letar med tungspetsen efter något som var i hennes mun tidigare. En plomb? En karamell? Hon vet inte. Men hon söker, inte bara i munnen utan också i huset, i minnet, i själens alla skrymslen. Hon vet att det finns en anledning för henne att vara där, hon kan bara inte minnas just nu...måste vila först. Har levt så länge. Måste vila.Man hör talas om henne, folk i huset där hon bor talar om ifall det är i deras källare hon sitter, eller i grannhusets? Hur överlever hon? Har hon inrett det åt sig eller sitter hon bara där rätt upp och ner på golvet? Polis larmas någon gång, kvinnan är uppenbart harmlös, och hemlös. Polismans underlåtenhet att rapportera, heter det långt efteråt när man ska ha tag i de ansvariga, när det är dags att låta huvuden rulla.
Alyssia går i barndom. Man märker det på att hon en dag hoppar hage utanför fastigheten. Hon har en sten som hon kastar framför sig, hon skuttar försiktigt från ruta till ruta, böjer sig mödosamt efter stenen, kastar den på nytt. Folk tittar bort.Går över på andra sidan gatan. En del vänder innanför porten och tar andra ingången, över gården och ut på Skånegatan. Alyssia, hon märker ingenting. Hon hoppar. Alyssia är lycklig. Hon undrar över Greta; varför kommer hon inte ut och hoppar? Och Elna? Var är kamraterna? Alyssia tittar upp mot fasaden. Stelnar till. Ögonen stirrar på neonskylten. Alyssia hoppar inte mer. Hon tar sin sten i handen, samlar ihop kappan och skyndar in genom porten (ett under att hon minns koden!)
Kvinnorna i huset (nåja, en del män också!) slutar att gå ner i tvättstugan. De som bor i ettorna och saknar dusch och måste duscha i källaren, de börjar allt oftare gå till Forsgrenska Badet. Alyssia skrämmer dem. Sig själv ovetande skrämmer hon husets innevånare på flykten. Man tar upp det på årsmötet. Det visar sig att flera av medlemmarna inte tror på Alyssia, likväl som det finns människor som inte tror på Gud eller på tomten. För dem hade Alyssia aldrig blivit en person, utan var ett väsen, ett modernt skogsrå. Ordföranden hyssjar, jovisst bor där en kärring i källaren! Tokig kärringjävel, sa han, om man ordagrant ska återge protokollet för den kvällen. Någon, det framgår inte vem, föreslår att man ska gå ner och "titta på fanskapet". Damerna Jonsson och Elgebjär inlägger protest. Slutligen enas man om att några av herrarna (de mest blodtörstiga? de modigaste? de galnaste?) ska bege sig till källaren för att, som det sägs i protokollet, se om man kan åtgärda felkällan.
Alyssia sover. På gamlas vis sover hon, lätt. Hennes kappa är solkig. Händerna ligger i knät. På fötterna har hon pampuscher. Kappan har glidit ner från ena benet, man skymtar trots dunklet ett ben och en fransig underkjol. Trots sin lätta sömn störs Alyssia inte av herrarna. Hon sitter lutad mot väggen, under koksluckan vet Ingemarsson att berätta. Det är också det enda de kvarvarande mötesdeltagarna får veta; om och om igen upprepas detta när herrarna, bleka och blodiga, återvänder från källaren. "Under koksluckan satt hon", så säger de om och om igen. Från Alyssia hörs ingenting.
© Ina Bergström, 1997
För denna text gäller lagen om upphovsrätt. Återgivande av texten är alltså inte tillåten utan medgivande från innehavaren av upphovsrätten. Länkar och referenser är naturligtvis tillåtna.
Om Öppen ScenDet finns en förening av amatörförfattare i Göteborg som heter Göteborgs Skrivarsällskap. Den firade sitt 10-årsjubileum 1997. Tidskriften Öppen Scen startade man 1994 och den kommer ut med 4 nr per år. I den finner man noveller, poesi, bilder etc från etablerade och oetablerade författare. Den finns att läsa på en del bibliotek över hela landet. Säljs främst i göteborgstrakten, men också på något ställe i Stockholm. Jag har tyvärr inte lyckats ta reda på var. Det är föreningens cafékvällar med uppläsning av egna alster som givit upphov till tidskriftens namn.
Jag föreställer mig att rätt många skriver för byrålådan och skulle bli inspirerade av just en sån här tidskrift. Tyvärr, så har mindre tidskrifter oftast svårt att ta sig ut till allmänheten.
Adress:
Öppen Scen
Birgittagatan 21
414 53 Göteborg(tel: 031-21 83 51 fax: 031-84 67 10 [uppgifter från 1997] )
Prenumeration:
privatpersoner: 100:-/år institutioner: 150:-/år Postgiro: 96 04 07 - 5
(Kolla gärna det uppgivna postgirot genom att gå till http://www.postgirot.se )Sidan uppdaterad 981104. Förtexten 2003-03-09.